Treparksmötet del 4.
Lördag 17 Augusti, Kisuris stugor. Idag startar vi vandringen 8:00 för vi har 18 km att pricka av. Morgonträff på trappan, idag får ni en fin vandring säger tjejerna och vi säger hejdå och börjar vandra på varsitt håll. Ryggan åker på och vi börjar en vandring ner, upp för några kullar innan vi kommer på heden.
Vi passerar några gamla fångstgropar, lämningar efter samiska boplatser och vinden tar verkligen i. Men regnet håller sig på avstånd. Det är rätt häftigt att gå uppe på slukåsarna, från inlandsisen.
Den lilla pricken (vänster sidan på kortet) är vattenfallet som ska vandra mot i morgon.
Nu blir det vandring på spång och grus en bra bit, skönt att underlaget inte är detsamma hela tiden. Vuojatstugan.
Ibland måste man vända sig om och ta in vyn. Efter en stund kommer vi fram till första vadet. Över kom vi utan missöde.
Vi hade tänkt att gå till de tre broarna innan lunch, men vi behövde fylla på med något varmt på grund av blåsten. Så det blev till att sitta mitt på heden med ryggan bakom sig för att få lite lä. Men jag kan inte klaga på utsikten. Vi konstaterade att vi behöver inget papper vid toalett besöket. Lär lufttorkas snabbt.
Upp och upp för backen och en bro eller två och hoppet att där bakom måste broarna stå. Nää… en vända till innan jag skymtar bro ett långt där borta.
Maffig bro.
Upp för lilla backen och hoppsan… klacken i leran och rumpan i backen. Jag kände att det var inte lönt att försöka rädda upp fallet, utan låta rumpan landa i leran. Ingen skada mer än lite ont i knät.
Tre broar senare är vi över vattendragen och vandringen fortsätter på spång lite så där lagom uppför. Ibland tar vinden i så man håller på att ramla av brädorna.
Hände bara en gång *visslar* foten bara sjönk ner i marken. Nu börjar min ”förkylning” bli lite mer än vad pannbenet klarar av. Vind och fuktigt är inte ok för astman. Men jag travar på med peppning från Karin.
TAXI?
Efter en stund möter vi en tjej som, vi på halv bra engelska snackar ett tag med. Hon ska mot Kvikkjokk. Inte långt kvar för oss säger hon och vi vinkar hejdå. Eller hur?
Uppåt över ett nytt halv vad ställe och sedan uppåt igen. Men nu ser vi vattenfallet! Äntligen är vi nära. Uppför backen och då ser vi stugan, Kutjaure.
Bron och målet. Som tur är har vi bokat två nätter i denna stugan, man behöver det och när man har sådan lång resa hemifrån. I stugan sitter de fyra tjejerna och skrattar. Fika medan vi värmer upp vatten för att tvätta oss, en av tjejerna berättar om vägen ner mot Lagunen. Och den vägen tänker inte jag ta, brant ner och sedan dra sig upp med ett rep. Så vi valde att tvätt oss i stugan. Sen blir det häng i stugan för vi har ju en heldag i morgon att kolla runt. På kvällen kommer värden in och berättar historian om stugorna i fjällen och en gubbe. Middag och yatzy sen höll vi natt.
Zigge träffar en vandrar kompis i stugan.
Dagens vandring 19 km/7 timmar.