minvandrings.blogg.se

Tisdagen den 5/9.

Sista dagen och det är dags att vända ner mot Skåne igen. Hade lätt kunnat stanna här några dagar till. Men men…. Kan alltid återvända hit till stenarna och trollen. Samma procedur som vanligt äta, packa, duscha, städa och lämna stället. Idag skulle vi kolla om den där affären var öppen i Tiveds. Otur igen!Tiveds kyrka, byggd av ortsbefolkningen på sju veckor 1847. Då fanns det inget torn, så klockorna hängde i klockstapeln ända fram till 1865. Men den var också stängd, så fick bara gå en runda runt om. Vi följer Vätterns västra sida neråt. Karin har hittat ett naturreservat som vi ska titta närmare på, Stora Fjället. Vägen dit är en enda lång grusväg som man tror ska ta oss till världens slut. Nu ska det bli skönt med en liten bensträckare säger vi och hoppar ur bilen. Men fy bubblan så mycket MYGG här är! Snabbt på med skyddande kläder och iväg på stigen. Men efter bara en liten bit ger vi upp. Tror nästan att det aldrig har sett människor…de där myggj…! In i bilen och tillbaka till stora vägen far vi, för att komma ner till Karlsborgs fästningNär vi var på Omberg och vandrade kunde vi se byggnaderna över Vättern och nu ska vi kolla in de på närmare håll. 1819 började man bygga Karlsborgs fästingen, som skulle ta 10 år. Men 90 år senare stod den klar, då var den omoderna och murarna skulle inte stå pall mot det nya artilleriet. Så mellan 1925 - 1928 lades ner/avrustades fästningen och nu används den av armén som utbildnings plats. Vi parkerar längst med Västra vallen och går in genom porten, för att följa vallen och gå en runda på området innan vi till Garnisonskyrkan. 1866 stod Slutvärnet klart efter 24 års byggnation och Garnisonskyrkan var den sista etappen och invigdes 1869, som en militär kyrka och plenisal för riksledningen i krigstid. Sen hyrde församlingen den av Kronan som deras kyrka ända till 1991, men nu är den åter i Kronans regi. Nu börjar det bli dags med lunch så vi vandrar ut från fästningen för att hitta en skön solig plats.Vi ser bryggor med bänkar på som vi stannar till vid. Så skönt i solen. Efter ett tag kommer ankorna och vill fika med oss, de får lite kex och som om de har ett eget tyst språk kommer det fler ankor. Är bra så länge de håller sig i vattnet. Men rätt som det är får de för sig att  flytta upp på bryggan. Tviiiii. Jag hann rädda mig i sista sekunden. Med solkyssta kinder fortsätter vi vår resan neråt till sista stoppet.. Hjo. Har sett bilder därifrån och det ser så fint ut där. Vi parkerar nere vid hamnen och går ut mot fyren. En bastu flotte vid piren. Men nu ska vi äta glass. Hur tusan ska man kunna välja?Karin och jag tog kulor i bägare och Annika en Hallonpotta tror jag. Glassen lägger sig gott i magen. Nu får vi ta en vandring på bryggan och sedan i stan och komma över glasskoman.Hjoånsdalgång NR.Vi följer ån en bit till bron som leder oss in till den gamla delen och kyrkan.En snabb titt och ett stopp vid te butiken, för inköp av tackförhjälpen te till Erica som vattnat mina växter. Innan vi hoppar in i bilen och kör hela vägen hem.Detta var sista berättelsen från vår vandring för i år. Snart är det dags att börja planera 2024-vandring.