Dag 3 på Kinnekulle, del 2.
Nu sitter vi vid det gula stiftet.
Vi följde leden en bit och sen klättrade vi in i TJURHAGEN och där hittade vi en solig plats utan tjurar.
Med ny kraft börjar vi att vandra igen.
Ser ni ödlan?
De gjorde jag innan den ilade in mellan stenarna...
När vi satt och planerade rundan kvällen innan, funderade vi på att vandra ner till Trolmens hamn och därifrån följa leden till Råbäcks hamn, men för att spara lite på min rygg och att klockan var 13:30 när vi kom fram till delning av leden. Bestämde vi oss för att ta en annan led tillbaka mot campingen.
Vi stötte på en jordkällare som användes som sophus. Tråkigt att se. Nu var det dags att hålla koll på kossorna igen. De skakade mest på huvudet. Vandrare!
När vi hade gått under järnvägen svängde vi höger och skulle följa vägen resten av sträckan. Efter en stund försvann mer och mer av vägen och det var bara att gå på känslan.
Råbäcks ekhagar var nästa NR, om en ek kan bli 1000 år så skulle de äldsta träden varit planterade av vikingahövdingen Ingvar Vittfarne höll hov här i trakterna. Tror man på sagor så helt klart. Men efter skogarna börjar bli igenväxta, dör ekarna. Ekarna vill ha sin egna plats och mycket sol. Men med lite röjning så ska nog denna skog klara sig. Ett gäng hjortar stod och gömde sig, den lilla pricken mellan buskarna.
Nu kom vi fram till en riktig väg, mot höger så är vi snart framme vid Råbäck slott/by.
Vi kommer fram till en STOR grind och undrar var tusan vi ska ta vägen? Då reser sig en herre som satt på sin terras och talar tydligt om att detta är privat område. Medan jag tittade på byggnaderna, skärmade Annika och Karin gubben med våra skånska oskyldiga ögon, -vi gick bara efter kartan! Så snäll som han var fick vi passera grinden utan att behöva betal straffpengar och kunde fortsätt upp till vägen.
På Råbäck bedrivs avel av halvblodshästar och Gutefår. Ägarlängden är lång och intressant! https://www.raback.se/om-raback/historik/
Nu har vi inte så långt kvar säger vi när vi går längs med fårhagen. Som tur är finns det en stig sidan om vägen man kan vandra på.
Kolla där är stentrappan.
Nu är det raka spåret genom Hellekis igen och ner för backen.
Jag vänder mig om tittar upp för backen och säger till mig själv.
- 25 784 steg och 2 mil!
Och lycklig, att vandringen fungerade för ryggen.
CAMPINGEN!
Vi stannade till och köpte glass och tog ett snack med ägaren om den där privata vägen. Det visade sig att leden var lite ändrad och slottet hade stängt av vägen bara för att det kördes rätt mycket trafik som störde deras verksamhet. Så då fick vi svar på detta.
En glass senare, ger vi oss iväg för att leta upp Söcke grottorna.
Men då hade jag bara vatten flaskan med mig och gympaskor på fötterna. En härlig stig som går längs med Vänern. Otroliga klipper som hänger ut över vattnet.
Var riktigt skönt att vandra denna leden, som börjar i ena hörnan av campingen.
Ljungen stod i blom.
Stenpyramider, urgröpt berg och var framme vid målet.
Nu vänder vi tillbaka igen.
Många steg senare är vi hemma vid stugan och det är dags för ett dopp i Vänern igen, men Karin tog en lite värmare dusch.
Dagens middag lagade och serverades med ett glas vin och en klapp på axeln. I morgon ska vi lämna stugan och köra vidare uppåt med STF Tivedstorp där vi ska bo.
Kärlek från skogen.
💖