En vandring i vinden.
Efter många om och lite mer om, så fick vi äntligen ihop en dag då det inte regnade. Vi skulle börja vandring där vi slutade förra gången någonstans mellan Hovshallar och Torekov. Dagen började med ett vattengympa pass och frukost på badhuset, solen sken utanför så det blir nog en kanon dag.
Bilen lastades och vi gav oss iväg mot Ängelholm…regn. REGN? Det hade vi väl inte beställt? Så då passade vi på att stanna till vid blomsteraffären ute vid flyget, för att vänta in regnet. Det ploppade på taket när vi där inne och kollade på alla blommor. Och regnet fortsatte hela vägen ut till bilen. – vad gör vi nu? En runda inom Båstad? Regnet övergick till hagel… MOT BÅSTAD! När vi kom en bit på vägen såg vi att det var ljust mot Torekov så vi vände bilen dit åt. Vi skulle parkera nere i Dalen och där börjar vandringen. Kan nog stämma, tänkte vi.
Solen värmde kinden medans vinden kylde ryggen, där vi vandrade över vatten och stenar. Ju längre vi kom ju säkrare blev vi på att, denna sträckan hade vi gått. Men vi fortsatte. Sträckan är väldigt fin, gäller bara att hålla balansen på stenrösen.
Klockan tickade på och det börjar närma sig lunch, nu får vi leta upp ett bra ställen! Och då ser vi bänkarna.
Lunch i solen. Medan vi sitter där och snackar om sträckan, hur långt vi gick förra gången. Letar Annika fram uppgifterna på sin runkeeper…. 10 år sedan? Nä…. Hmm. När vi jämför kartan från då och nu, så visar det sig att det var inte bara en känsla att vi gått på stigen innan, utan vi hade även gått längre innan vi vände. Så det blev en favorit i repris. Skrattade vi och åt upp lunchen innan vi vände till bilen igen med vinden på kinden och solen i ryggen.
Vi gick förbi ett gäng kanadagäss, alla lyft och försvann utom två.
Nu var frågan om vi skulle köra ner till Torekov och gå den biten vi hade tänkt eller inte. En snabb titt på klockan. Nä… vi kör till Grevie backar och kollar in backsippan.
Kors och tvärs över Bjärehalvön och backarna börjas synas. Men döm av min förvåning….. så lite blått har jag nog aldrig sett i backen innan. Men glad för de lilla ska man vara.
En kaffepaus i backen och en stund i ryggläge, innan hemfärd. Fast att inte dagen blev riktigt som vi hade tänkt oss, var den helt underbar ändå.
Här kommer lite bilder från hur det såg ut för 10 år sedan.
Efter 150 m första fikan.
Varför ta den enkla vägen?
Tror att är samma träd, bara 10 års skillnad.
