minvandrings.blogg.se

27 december … dagen efter jag checkat ut från jobb helgen och julen är över. Den känslan när jag vaknade på morgon… UT!  Jag måste ut! Jag är trött.. jätte trött, jag måste ha luft, känna kylan bita i kinderna, blinka mot solen och säga -hej på dej! Jag vill ut och fånga isen, ”krama” vinter… hur man nu gör det? Jag slänger ihop fika, s-köket och min kamera väska. Bilen står där ute och väntar under sitt istäcke. Jag kör mot Forsmöllan. Jag parkerar och känner kylan krypa närma mig. Brr… de är kallt. Jag vandrar ner mot dammen, isen ligger som ett skyddande skal över Rönneå. Synd att jag inte vaknade tidigare, för vilken härlig morgon det hade varit här på kanten annars. Nästa gång… då!Jag går förbi kraftverket, ställer mig på kanten av dammen, vänder ansiktet mot solen och blundar. Mmmm… så skönt! Jag tankar på med lite sol… mitt batteriet börjar så sakta fyllas på. Ska jag gå slingan in i skogen eller bli kvar här där solen når mig? Blicken drar sig upp åt… där upp kommer ett flygplan. Tur jag inte sitter där upp… instängd och missar allt detta vackra ... just här som jag står vid forsen.

Jag sätter mig vid kanten av forsen, tittar ner i forsen. Jag lyfter blicken igen och ser is figurerna. Jag lägger mig i snön och tittar in under den gamla bron.  Så vackra former vår natur gör… kylan kryper in, jag måste resa mig upp igen. Om jag ställer mig där upp på betongen… och tittar ner i bubblor, vilken ström det är, om jag ramlar i då blir jag blöt. Nu hade jag ju inte tänkt ramla i. Handduken ligger ju där hemma.Jag vandrar en bit längs ån tills jag kommer fram till den gamla bron. Ni vet där som forsen är vild och vacker. Jag går ner en bit för backen, så där lagom långt ner.  Jag hade tänkt gå ända bort till hängbro, men tänkt om den är hal och gungar? Så jag vänder tillbaka och går på andra sidan en bit istället.Det kommer några gubbar i gula västar som ställer sig vid kraftverket, det är deras tur att jobba. Jag går runt huset och ner till kanalen. Jag hör ett kraftigt muller och ser hur isen rör sig nere i kanalen. Var det gubbarna öppnade på mer? Jag följer ån, stannar till ser hur vattnet hoppar och far. Den lilla bron över den lilla bäcken… jag går sakta över bron, tänk om han sitter där under. Ja… ni vet bocken. Är ju lite jul kvar. 😉 När jag kommer fram till där E4 går över ån, då vänder jag och börjar gå tillbaka…Där ute på ån kommer ett gäng änder simmande, vi tittar på varandra innan de får skjuts av forsen och försvinner iväg. Jag möter en man där på stigen, vi stannar till och säger -så vackert här är! Vi ler mot varandra och säger hejdå. Jag stannar till vid lilla bäcken, ser ni vad isen liknar?När jag går här och njuter av naturen… funderar jag på hur det ska bli med forsen, man ska ta bort dammen (om jag minns rätt) och låta Rönneå bli en väg för fisken att komma uppåt ån. Men det är bara till att njuta och vara glad så länge man kan höra denna kraftiga fors.När jag kommer upp till stället där jag har lagt till med kanoten några gånger, ringer Annika och vill hänga med mig till Skäralid. Men innan vi ska träffas, vandrar jag bort till ett annat ställe där vi la i kanoterna med scouterna. Jag följer stigen genom skogen bort mot bryggan….! Men där finns ingen brygga längre.På andra sidan dammen står granen så vacker och en båt ligger i vassen. Jag sätter mig ner och tittar på den vackra blomsterställningen.Nu är halva jag fylld av lycka och energi.