Kvidinge Leden.
För några år sedan höll Hov turnén till här, det är Wille Crafoord som rider runt på den skånska slätten med musik kollegor och uppträder olika platser. Men jag tror att det är nerlagt. Synd för det var så mysigt att packa picknick korgen och traska upp hit. Tänk att sitta i parken på filten, lyssna på musik och dricka skumpa med tilltugg. Tomarps Kungsgård, nuvarande delar av huset byggdes runt 1300-talet. Men historian går längre tillbaka i tiden. Gå gärna in och läsa mer om Tomarps Kungsgård: https://www.tomarps-kungsgard.se/ Mäktig historia och vad som händer där nu förtiden.
Vi hittade stigen eller kostigen, rätt så ner trampad. Rätt som det var sprang en hjort förbi oss. Vi stannar till och vänder oss om, tänk om man fick bo i det huset. Vilken underbar park man kan ligga och fundera i under ett träd. Vi suckar och vänder näsan mot Enet, drömma kan man.
Vi kommer upp för backen så ser vi en liten damm och alla kullar med jätte gamla träd. Enet utan enar! Namnet kommer från danskan och betyder ände = slutet av Tomarps ägor. Nu är det mest Ekar i backarna från inlandsisen. För många år sedan sträckte sig skogen ända ner till Prästamarken. 
Tomarps Kungsgård långt där borta.
Vi vandrar vidare på backarna, rätt som det är ser vi ett skåp. Vad tusan är detta? MULMHOLK? Tur att det står en skylt, en insektshotell eller holk till vedlevande insekter. Mulm finns i ihåliga ekar/grova lövträd och är en blandning av förmultnande trä och insekts rester. Där som alla småkryp bor. Så kanske i denna låda bor en läderbagges familj. 
Rönneå och vindskyddet. Mellan kullarna rinner Rönneå, som var en båt leden från Skälderviken till Klövabäcken, Klippan. 
Vi går upp för högsta kullen och blickar ner över området. Tydligen ska Carl von Linne´ också trampat upp och ner för kullarna här. Calle och jag vi kan. 
Vi går ner för backen och över ängen.
Över ån går en hängbro som skytteföreningen använder, skyttebana som byggdes 1903 efter godkännande av Kung Oskar II. Det ska även ha funnits en dansbanan vid deras klubbhus ( 1920-1950). Det hade jag ingen aning om.
Nere vid Rönneå står det folk och fiskar. Nu tycker jag att vi ska hitta en skön plats för fika. Vi går ner förbi de gamla ekarna och sätter oss i solen. Vi fika och pratar, pratar och pratar tills solen hade gjort att vi hamna i skuggan. 
Då går ner till dammen och fortsätter prata. Nu börjar man höra vinden, det susar i träden. Vad skönt det är här nere i hålan. Nu är klockan så mycket att det är dags att vända hemåt. 
Vi stannar till vid några ekar och tittar på deras bark. Hur kan det komma sig att det ser så olika ut? Jag funderar på hur många år de har stått här. 
Vi stannar till uppe på backen och blickar ut över ängen. Så lyckligt lottad man är som har ett sådan fint område bara en bit hemma ifrån. 
Vi går igenom grinden och möts av vitsippor i backen. Nu tar vi grusvägen och uppförs backen i stora kliv med ett leende och fyllda med energi. Nu ska vi bara traska på hemåt.
Vi viker av nere vid bäcken till höger och följer leden över ängen. Måtte vi komma in i lä snart. 
Vitsippor, vitsippor för några veckor sedan när jag var här fanns det ett fåtal. 