Bjurholmen, strövområde.
Då var det åter dags för ett besök uppe på Hallandsåsen och Djurholmen strövområde. Jag och Annika var där uppe för 3 år sedan på vårkanten. Vi skulle vandra gul/blå rundan och även kolla upp vattenfallet. Så med kamerabatteriet full laddad, kör vi mot skogen. Det höll rätt många bilar på parkeringen, men där fanns en lucka till oss, vi packar ryggan med vatten flaskan, kamera i sin väska och stavarna i händerna börjar vi vandra längs med gubbalyckestigen. 
Herr Flugis stod så vacker i backen med sin krage om halsen.
Ruin 1: Mellan Århult, först var det ett torp från 1754 som ägdes av Rössjöholms gods. När bonden Erik köpte loss torpet 1834, fick torpet gårds status.
Sen passerade vi ruin 2: Västra Århult och den gamla jordkällare. 1809 byggde detta torp och mellan 1823-1830 bodde sockenskräddaren Sven här. När den nya ägare tog över efter fick även detta torp bli en gård. På gårdarna odlades vad som behövdes i hushållet, även lite grisar och kor har trampat runt i hagarna. Och en humlegård låg på tomten, så här har det bryggts öl i stora fat. Tyvärr var där inget kvar.
Det märks på bladen att vi börjar närma oss den härliga hösten. Nu svängde stigen till vänster så även vi och nu började det luta nerför. Men så många häftiga svampar lite över allt. Dock hittade vi inga som vi ville plocka och äta.
Över bäcken och spången, sen såg vi Århultsbäcken.
Och då började vi följa den röda slingan. En vandring på en small stig längs med bäcken innan vi kom ner till botten av ravinen och där hade vi tänkt att följa nästa slinga till fallet. Men inte tusan tänker vi gå över här! Nää.. fallet får vänta.
Och det är nu som det hände, det som inte fick lov att hända! Ja.. kanske inte själva kisse pausen utan mer det där, att min kamera körde ett fritt fall ut ur kameraväskan som jag ALLTID spänner fast i ryggans bröstremmen och nog tusan tog kameran sikte på STENEN! Men hallå… hur tänkte kamera? *suck* bara för att jag för en gångs skulle hade glömt att säkra kamera remmen i bröstremmen. Så där ligger den på marken vingbruten. Kollar objektivet.. HELT. Stoppar i batteriet och tänker den klarade sig. INTE…. Själva kamerahuset var sönder, gick inte att zooma. Jaapp…. Lagom till att det bara är 2 veckor innan vandringsresan. Hipp hipp hurra…
Inte lönt att gråta över spilld mjölk eller vad man nu brukar säga. Inte SKRIKA, inga SVORDOMAR och inte SPARKA på något. Tänk positivt! Andas in Andas ut! Du har ju din telefon PETRA…Annika tyckte att jag var Väldigt samlad, just då.
Så med kameran i ryggan och mobilen i fickan vandrar vi vidare i skogen. Efter en stund kommer vi till Skvalt kvarnens ruin och då lekte jag Ronja Rövardotter. För visst kan man höstskrik också? Och tänka förbaskade kamera. När jag står där på bron, sa jag till Annika att det skulle inte förvåna mig om mobilen vill bada! Men lite tur hade jag.
Nu kör vi på den sista biten. När vi kommer upp till vägen följer vi den en bit, för att sedan träffa på röda slingan igen. Nu vandrar man uppe på kanten av ravinen en bit, innan man vänder ner för att sen köra sista uppförs backen. Och där ligger skogsvägen som vi följer till parkeringen. Nu började vi även bli hungriga.
Vi plockar ihop grejorna till lunchen vid bilen och vandrade sedan bort till rastplatsen, där finns det fasta bord. Nu ska vi laga mat men först lite choklad. Idag testade vi en ny rätt, torkade sojabitar som vi kokte/stekte medans trattisar ligger i blöt. När sojabitarna var mjuka åkte trattis, tomater, nudlar och kryddor i grytan. Medan detta kokade passade vi på att hänga upp hängmattorna, för man måste vila på maten. 
Efter en stunds gungande, packade vi ihop allt och körde ner mot Västersjön för att hitta en fin plats för att göra fika och njuta. Det finns väldigt många fina ställen längst med sjön, men jag har nog aldrig sett så många människor alla ställen var upptagna, så vi fortsatte bort till Rössjön. Det blåste rätt så bra.
Nu ska det göras fika. Hallon/Blåbärs bullar. Vi använde: ”Färsk” smördeg på rulle, choklad och hallon/blåbärs kompott. Först kokade vi upp bären, jag skar degen i stora trekanter, medan bären svalnade, rev Annika chokladen. 2 bullar med en klick bär, choklad och 2 med bara choklad, sen rullade jag ihop bullen (som en giffel) och stekte på stormköket, pudrade över lite florsocker och till detta serverades te. Så gott… smakade mer bullar. Men nästa gång ska vi nog testa att göra fyrkanter istället.
Så med ett leende på läpparna, trotts en kamera mindre, sked fiske i sjön (den råkade ramla av grytan), så avslutar vi dagens vandring med en god känsla i magen! Eller överfull bullemage.