En vacker höstdag vid Maglabykärr.
Sista lördagen i oktober blev det en vandring i skogen med sökning av trattisar. Utan något större resultat. Men det är alltid skönt att komma ut och helst när skogen bjuder på underbara färger.
Och Ekorren står där fortfarande och vaktar skogen.
Är inte detta den vackra Hösten? En vattenpöl där löven flyter omkring och träden speglar sina nakna grenar.
Detta är den där vallen som är avstängd för skåneleden, man kan gå där om man inte vill gå den tillfälliga sträckan. Men jag viker av mot andra hållet.
Det är nu som jag bara skulle vilja stoppa tiden en stund, ligga där bland löven och mossan och titta upp i himlen, medans det faller ner fler runt mig. Men… nu ska jag inte ligga där i dyngan och filosofera. Tror nästan att trädet vill leka kurragömma med mig.. Kanske skulle valt ett annat ställe, än bakom just den stammen.
En fika vid mitt smultronställe, innan bilen rullade ner för åsen igen. 
Jag gillar verkligen bokens raka kjol linjer.
Jag förstår varför STF har gjord denna sträcka till en av deras alla signaturleder.