Skogen och Paradiset.
Fredag, Kanelbullensdag och solen skiner, då får man packa lilla ryggan och ge sig ut i skogen. Jag tänkte kolla om det finns trattisar på mitt ställe eller jag är för sent ut.. När jag hade parkerat bilen, snörat på kängorna gick jag mot grinden.
VA?!?!? JAKT?!?! Jajaaa….
Inte första gången som jag trappar omkring i skogen vid jakt tiderna. Men jag sätter min färggladatubis som pannband och ger mig ut på stigen.
Kärret ligger spegelblankt, trollsländorna flyger omkring och tystnade…. den är underbar. Men jag hittade inga svampar utan bara solens strålar på mossan.
Så istället för att fylla påsen med svamp, fyllde jag kameran med bilder och kroppen med lugn.
Zigge, min trogna följeslagare på mina vandringar.
Efter en stund i mossans värld, vände jag tillbaka mot bänken vid kärret för att fika, det är ju ändå kanelbullensdag. Sol, bulle och te…kan det bli härligare? Trollsländorna jobbar hårt i den svaga vinden med att fixa nya små sländor och årets sista näckros flyter på vattnet.
Nu var det dags att vandra mot bilen och köra mot Paradiset innan dagen tar slut. Höstlöv på stigen och en hjort. Men vem sitter i skogen på en sten?
Paradiset.
När jag kom till stugan var Bengt där uppe och klippte gräset, vi snackade en stund innan jag vandrade vidare in i skogen. Här är det ingen jakt.
VA? En liten lite guling i mossan… du får allt stå kvar. Här har man sovit många gång, vår som vinter.
Efter några stubbar, lite mer svamp och en och annan mossa, satte jag mig ner mot trädet i solen för att bara vara en liten stund.
Inget vatten i dammen idag, jag vandrar vidare upp för stigen och där ligger den
Stugan, där man som liten scout tyckte om att vara och fortfarande känner jag att detta är en plats som jag mår bra vid.
Vi ses snart igen…
