minvandrings.blogg.se

Idag var det dags för en längre vandring på Skåneleden, SL 3 Höör till Ekeröd. Vi planerade för att sova i våra hängmatta, någonstans mellan Bjäveröd och Fulltofta. Närmare Fulltofta, eftersom man kan fylla på vatten på Naturcentrumet. Det är lite tråkigt att vatten ställen på leden ofta är otjänliga att dricka. Men det är sånt som händer och det får man räkna mer. Annika hämta upp mig och packningen för att släppa av mig och all packning på stationen innan hon parkerar bilen, undertiden köper jag biljett, tåget kommer och vi hoppar på mot Hässleholm för byte. Så långt är allt kanon. Att vi sedan missar tåget, som vi hade tänkt åka med till Höör, är inte vårt fel. Så det får bli en iskaffe på stationen medans vi väntar in nästa tåg. Vi hade kollat in hur vädret skulle bli de närmaste dagarna och de var sol sol sol. Skönt inget regn.

En halvtimme ( 9:30 ) senare än den tänkta tiden rullar vi in på Höör station, men vad gör det? På med knäskydden för nu börjar vandringen genom Höör, med ett snabbt stopp inom mataffären. Jag hade kollat in kartan och sett att man kan gena rakt genom byn, för att slippa gå så mycket på asfalt. Vi kommer fram till Enebacken, en vacker park med ankdamm. Under väg 23 genom skogen, över väg 13 så kom vi fram till Fogdaröd där vi följer vägen och svängde in till höger efter skolan.

Äntligen lite grusväg och vandringen fortsätter längs SL. Vi passerar några fornåkrar och bäckar med eller utan vatten. Efter en fin vandring på stigar kommer vi ut till en väg och grusplan. Nu får vi nog fylla på med lite mat. Yoghurt och en bullen med mjukost. Det kommer en hel skolklass som har friluftsdag med karta. Några har inte en aning var de är någonstans.

 

På med ryggan igen och vidare längs grusvägen som vi kommer till att följa en bra stund. En fin stig.

 

Blåbärsriset njuter i solen.

 

Rätt som det var befinner vi oss i utkanten av Fulltofta strövområde. Nu är det inte så långt kvar till Bjäveröds lägerplats och damm. Kolla där borta är dammen… Äntligen! 

 

Jag går ner mot dammen för att se om det går att bada, men det ser inte så ut. Vi slår oss ner på bänken och snörar av kängorna, man kan nästan se hur tårna ler. FRIA! Nu ska vi äta  mer yoghurten och bulle. Lite mer än milen är avklarad och 4 timmars lugn vandring.

 

 En timmes rast och planering för resten av dagen, ska vi sova här vid vindskyddet eller vandra vidare? På med nya torra strumpor, kängorna, ryggan och sen går vi bort till vindskyddet. Nä… här vill vi inte sova, inga träd att hänga i.

 

En underbart vacker äng, smörblommor. Precis där skogen börjar finns en riktig hemsk trappa ner… Annika gick sidan om, inte lättare och jag tog trappan.

Nu ska vi följa Kvesarumsån, härligt att gå på en trä ramp. Hit kommer ni från parkeringen vid Bjäveröds dammen, en rund slinga.

Men vi trappar vidare på SL uppför backen och ner igen, förbi ruin. Så vackert när solen lyser på alla dessa gröna sköna blad.

 

Hanakällan, där folket från Hungern fick hämta sitt vatten till torpet. Inte för att jag skulle vilja dricka ur den. Träd över stigen, klart att jag skulle träffa trädet med ryggan. Hela nacken full av bark.

 

En äng och ruinen efter Vasahuset.

 

Vi lämnar ängen och vandrar grusvägen fram till Naturcentrum. Klockan slår nästan 18 och efter 2 mil når vi i MÅL, Fulltofta Naturcentrum.

 

Vi sätter oss på bänken utanför FN och tittar med trånande ögon mot glass frysen…. Det får bli saltgodis och vatten. När vi har luftat fötterna och fyllt på vatten i flaskorna, är det dags att hitta en skön plats där vi kan slå oss ner på och äta middag. Där borta i solen vid dammen blir super bra. Tur att vinden har fläktat oss hela dagen, annars hade det varit för varmt. Men vi hade ju kollat vädret innan, det skulle ju bli bra. Men snabbt konstaterar vi att i fortsättningen ska vi vandra när det regnar…

 

Nu ska det ätas och njutas efter dagens vandring.

 

När vi ätit och packat ihop, går vi bort mot vindskydden för att se om det går sova där i hängmattan. Väl framme bland alla mygg och inte några bra träd, vänder vi tillbaka. Vi måste hitta en annan plats.

 

 Kanske där inne på ängen under de stora segeldukarna. Yees. Det blir till att sova på marken i natt. Vi riggar upp våra myggnäten och kryper in i kojan, ska väl gå kanon att sova här. Väl i skydd för myggen snackar vi ihop oss om morgon dagen, ska vi vandra den sista milen eller är vi nöjda? Det lovas lite regn enligt prognosen. Frukost/Lunch på naturcentret var bestämt, men nu hade vi sett att de inte öppnade förrän 11:30 i cafét. Vi bestämmer oss för att sova på saken. Full månen glider så sakta över trädtopparna och ögonen trillar ihop.

 

Morgonen kom med sol och fågelkvitter tidigt. Vi somnar om igen och en timme senare vaknar vi igen… dags och gå upp? Tja.. vi äter resterna av yoghurten och delar på bullarna. Och då hör vi de… 2 bussar med skolbarn!! VARFÖR, just idag och nu?? Några bara stirrar men en killen kommer fram och undrar vi hade sovit här. Hahaa.. klockan är ändå halv nio så det är dags att packa ihop lägret.

 

En timme senare lämnar vi ängen och beger oss ner mot bussen. För vi kände att vi hade varit duktiga nog för denna gången och eftersom naturcentrumet inte öppnar 2 timmar får det bli en macka i Höör istället.

 

 Det är 1 km grusväg till busshållplatsen och på vägen passeras en randig ko och ett vackert hus. När vi kommer fram till väg 13 är det typ 20 minuter till att bussen kommer. Och nu tror ni nog att allt är frid och fröjd…. 25 minuter senare ser vi en buss borta i svängen. Äntligen kommer vi närmare mackan.

 

Tillsaken hör att det står en lastbil parkerade på hållplatsen och bussen ligger bakom en annan lastbil. Jag ställer mig här så långt ut jag vågar på vägen. Men ju närmare lastbilen kommer ju längre ut mot vägrenen går jag, Nu ser jag framrutan på bussen, jag vinkar eller snarare liftar med armarna allt vad jag kan. I sista sekunden ser HAN oss och får bromsa hårt. Bilarna tutar på bussen då han står efter fickan. Vi lunkar på till bussen och hoppar in genom bakdörrarna. Pust, vi kom med.

 

 

 Annika går fram för att klicka biljett och det är då som HAN.. busschauffören öppnar sin mun – NI MÅSTE STÅ OCH VINKA SÅ JAG SER ER!   Annika svara honom,  - Är väl din skyldighet att hålla koll om det står folk vid en hållplats! Tur det inte var jag som hörde hans kommentar… färden fortsätter i hög fart mot Höör.

 

 Väl fram vid stationen går vi till café Rälsen. Med en jätte god macka, kall dryck och kaffe med chokladbulle i magen, hoppar vi sen på tåget hem. Efter en lång med härlig vandring.