Dag 3 på Kinnekulle, del 1.
Lördag 2/9.
Vi vandrade den röd markerade sträckan -- till gula stiftet.
Äntligen ska jag få vandra, ryggan var packad med vatten och mat. Stormköket och gasolen hade Karin tagit för att få ner vikten i min rygga. Signaturled Kinnekulle nu kommer vi.
Badplatsen.
Precis efter campingen svänger stigen upp för första backen och vi vandrar igenom Hellekis Säteri.
Samtidigt tittar vi ut över Hellekis naturreservat (NR).
Den första kände ägaren till säteriet var Hertig Erik Magnusson under tidigt 1300-tal. Godset har i flera omgångar tillhört kronan men däremellan vandrat genom olika ätter såsom Posse, Stiernskiöld, Ulfsparre, Ramsay, von Arbin och Skjöldebrand. Släkten Posse var ägare under sammanlagt 300 år och de flesta byggnader tillkom under deras tid.
Över järnvägen.... 
Vem är det som gömmer sig i busken?
En uggla? Spöke? Nää..bara ett litet vattenfall, men som jag skrattade när jag tittade på bilden här hemma. Naturen är lurig.
.....för att sedan svänga höger, vänster och höger upp för backen och lite mer uppåt. Ett av ledens vindskydd och bakom kullen såg man lite av början på stenbrottet. 
Vi fortsatte att vandra på stigen som tog oss längre upp och med stupet vid sidan om. 
När vi hade passerat ängen, snoken som lekte död och ängen, kom vi fram till Stenbrottet.
En lite glänta med utsikt ner mot Vänern och en skönt fläktande vind mot kinden.
Magiska träd och ett litet höstlöv.
Det är bara till att följa vägen in.. men wow vilket ställe. 
Sten på sten, som arbetarna måste ha kämpat med detta och så vackert det är nu.
Nu lämnar vi Gröne skog och vandrar in bland alla svampar, dock inga goda. Kan säga att dessa svampar var säkert 20 -30 cm i diameter.
Glöm inte att stanna till en stund på vandringen 
Ett tokigt träd, ett vägskäl, ett hus eller två, en äng och ett vägskäl till, så kom vi fram till stället där vi skulle svänga höger och vandra neråt genom stenväggarna.
Ett blött ställe, en liten bäck som trodde att den var en älv. Och det är här som det blir dagens bästa! 