Grevie Backar och en säl.
Jag slängde ihop lite mat och kamera grejor och blev upp plockad av Annika och sen bar det iväg mot Grevie. Man ser inte alla Backsippor än så länge på avstånd, men de stod där så vackra, sträckte sig mot solen och gungade i takt med vinden.
De andra gångerna har jag inte vandrat in i själv mitten av naturreservatet utan bara suttit på backen och njutit av dessa vackra så underverk. Men idag ska den 5 km långa rundslingan, bockas av.
Vi följer även SL på vår stig in i skogen och alla vitsippor hälsar oss välkomna. Tänk som bönderna förr slet på alla stenar.
Visst är det vackert med ett gammalt stengärde.
Om du inte har vandrat blå slingan någon gång här, så ta dig tid att göra det. Det är lätt kuperat och om man väljer att börja i den södra ingången, så känns det som om man har mer nerför än uppför.
Hade man tittat på rätt håll hade jag nog sett ända till Mariannelund.... fast utan flaggstång. Nä det blir bara en lite bit av Kullaberg där borta i dimman. Rätt som det var stötta jag på en jobb"kollega" på vägen ner. Vi blev lika förvånade.
Väl nere från backarna blev det lite mer öppna landskap, där man får följa stengärden igen.
De små prickarna på backen är människor (mellan buskarna) som vandrar.
Grinden mot... ?
Efter att vi hade passerat grinden, följde vi en grusväg en liten bit innan det var dags att vända in på ängen, för att trampa på den sista biten.
Precis vid bäcker ligger det en så mysig liten stuga, menjag kunde inte fotografera den för där var männiksor i trädgården. en sådan lite, lite mysig stuga med en bäck som rinner genom tomten. Härligt! ÄNDA till de där hoppande sakerna kommer upp från vattnet. *klök* Jag ryser bara jag tänker på alla de yngel som snart blir till groder... jaja det sägs att det också är djur. Men åter till den..
uppförs backe. Efter en bit kommer vi fram till stället där vi sak svänga tillbaka genom skogen och komma ut på backarna igen. När vi kommer fram till bilen bestämmer vi oss för att köra ner mot havet och äta lunch.
När vi går ner mot stranden så ser vi sälen!
Vi hittar en fin lite skön plats i sanddyna. Jag sätter upp liggunderlag som vindskydd och börjar på att steka korven.
Annika bredde lite Ajavar på tunnbrödet och sen på med korv och senap. Blev hur gott som helst. Sen tog vi kaffe och kaka till efterrätt och sen en halvtimme på rygg i solen. Men hur blev det nu med Sälle då?
Jo.. han låg kvar. Men med lite undersökning visade det sig att det var en...
TRÄSTOCK.