minvandrings.blogg.se

Men det blev mer åt VI KOM, VI SÅG, VI STACK. 😊 Det var inte så mycket bilar där, men det är ju klart, får som det blåste. Vi gick i alla fall en liten runda och kollade in vindskyddet. 

Sen körde vi mot Torekov för att handla bullar till lunch. För att sedan dra ut till favorit stället Dagshög. Här var det lite fler bilar, inte så konstigt. Men så chocka jag blev att här var det barmark!

I lä av ruinen och i solens värmande strålar, åt vi lunch. Tomat/makaroni soppa med bryt bröd. Efter en stund stod det en man och bara tittade åt vårt håll, jag misstänkte att han var ute efter vår plats. När vi hade packat ihop vårt, så var han snabbt framme. Jag snackade lite med hans fru som stod en bit bort. Hon hade inte varit med om att dammen varit så frysen att man kunde åka skridskor på den.

Eftersom vi har varit här innan, stannade vi inte så länge utan for vidare. Vi körde små vägar ner emot Grevie åsar. 

 Det finns bara parkering i södra delen av området. När vi kom runt svängen, mötes vi av BILAR. Det stod på vägen och parkeringen hade en plats kvar som  vi snodde. Backarna var fulla av tefat åkande barn och familjer. Vi skulle haft tefat med oss.. suck. Vi gick en liten runda mellan kullarna för att sedan bestämma oss, för att ta detta området en annan dag när folk jobbar. 

Så vi kör ner mot vindskyddet i Gryteskär. Som ligger i Södra Bjärekustens naturreservat. Vi packar om ryggan och går bort till området där vindskyddet finns. - Oj. Vi kommer mitt i ett kalas, eller rester av ett blev vi kloka på. Det hängde ballonger på grinden och vid eldstaden stod det två personer. Vi gick bort och satte oss i kanten under ett träd. Här blir det bra att fixa eftermiddags kaffe. Personerna vid elden frågade om vi ville använda glöden, nej tack sa jag. 

Mumsig kaka till kaffet! Eller vatten med chokladsås. Jag hade glömt teet hemma. Piffade till det med mallows. 

Nu började klocka närma sig halv fyra, kanske dags att börja köra hemåt. Vi packade ihop och gick en runda. Vi hittade flera ballonger liggandes i buskarna, men inget kalas. Borta vid vindskyddet brand det en brasa men inget folk. Tror ju inte att det skulle vara någon fara i detta vädret, men vi valde att släcka lågorna. Jag blir lite irriterad på folk som inte kan allemansrätten eller inte har ett vanligt sunt förnuft. Om man nu måste ha ballonger med sig ut i naturen, ta då SKITET med er hem eller släng dem i soptunnorna, som ofta står sidan om parkeringen.

Vi gick över tång och sten fram till vatten kanten. Så fina mönster det bildas vid frost. 

Rätt som det var på väg tillbaka mot bilen, hörde jag svanarna. Vände mig snabbt om och fotade. Så vackert i sol nedgången.

Nu börjar man känna av, att vi hade varit ute i 6,5 timme. Vi kör vidare Lervik och vägen längs Stora Hult strand området. Vi skulle kolla in Stora Hults fälad, som vi kört förbi sommar när vi ska ut till havet. Ett snabbt stopp.

Förr i tiden fanns det betesmark längs med kusten, efter hand planterades skog. Fäladen är ett fält som liknar det som fanns för. Marken är torr, sandig och man ser gräs och buskar. Just nu är det mest snö. Men om några månader, vid nästa bad tillfälle kan man se backtimjan, fetknopp och kanske en och annan fågel.

Vi tar vägen genom Vejbystrand, vidare längs havet till Magnarp. Nu är det inte mycket kvar av solen. 

 Robinson Crusoe i Magnarp?

Sista blicken mot Ängelholm, innan vi gasade på sista biten hem.