Treparksmötet del 2.
Torsdag 15 Augusti. Efter skön nattsömn med en säng som inte rör sig var det dags med veckans sista dusch innan frukost. Vi bära ner den delen av packning som inte skulle med på vandringen i källaren, är kanon när man hittar ett ställe som låter en ha lite saker stående. Kängorna snöras, ryggan hänges på och vi vandrar ner till bussen. Vi vill vara nere i tid så vi får bra platser.
Längst fram. 9:00 rullar vi ut från Gälli på E45 för att åka ut till Ritsem. Nu är vägarbetet klart så det blir inget hoppande i håller. Vid Ritsem vägskäl vänder vi in mot den lilla vägen längst med Luleälven. Bussen fick bromsa in några gånger för renen skulle gå över vägen. Hållplatserna susar förbi, Kebnats (saltoloukta), Naturum och så var vi framme i Stora Sjöfallets Nationalpark.
Här fanns det fem mäktiga vattenfall som dånade ner i sjön Langas, men när man byggde fördämningarna försvann fallen. Stora sjöfallet är ett av världsarvet Laponias mest besökta område. Här blir det ett längre stopp. Vi passar på att gå runt lite och titta. Zigge kolla in lingonen.
Lingon och Nordkråkbär.
Efter en stund vänder vi tillbaka mot huset och där står en tjej med ZIGGE? Den lille rackaren hade hoppat av fickan. Vilken tur att vi vände oss om och att tjejen hittade honom. Min trogne vandrarkompis. Får nog bli koppel på honom…
Nu är det bara 1,30 th kvar och vi passar på att äta lunchen medan vi passerar Tvillingfallen eller Greven (300 m) och Grevinnan (250 m) som lokal befolkningen kallar fallen för, Suorva (kraftverk) och Vakkotavaare (Kungsleden). Vägen blir bara smalare och smalare.
30 minuter tidigare än planerar stannar bussen vid hamnen i Ritsem, där Storlule ligger. Storlule byggdes 1958 på Lidingö när båten var klar seglade den upp längst kusten till Luleå, där den sedan färdas på vägen upp till Pojus för vidare färd inåt i landet. Lilla syster till Langas (1957) som körs mellan Kebnats – Saltoloukta. Nog om båtar. När vi står där och tittar ut över Akkas toppar kommer det en helikopter och landar. Äntligen blir det dags att gå ombord och åka över Akkajauren.
Hoppas det inte gungar för mycket. Känslan när man står där framme i båten, känner vinden på kinden, en svagt gungande båt och äventyret kommer närmre och närmre. Den backen upp från kajen var inte rolig. Vi vinkar hejdå till Storlule och börjar den 2 km långa vandring mor Akka stugan. Uppe vid cafét fick ta av oss tjock tröjan och fortsätta i t-shirt.
Stigen går sakta uppåt, ibland på spång mellan fjällbjörkarna. Över den lilla bäcken fortsätter vandringen och jag ser det första hjortronet. Vattnet forsar fram över fötterna.
Skogsfräken och Hjortrons blad.
Plötsligt ser vi stugan där borta i dungen. Inte långt kvar nu.
Med blicken mot Akka, som fått sitt namn från den samiska mytologi, gudinnan som stod för allt det kloka och sköna i världen. Stortoppen består av två toppar sv 2011 och nö 2007.
Dags att checka in på den första stugan, Akka stugan. Och det var då som det stora leendet slocknade. -Jaha…vi skulle just gå en runda. Visste inte när ni skulle komma, fram gick inte av bokningen. Men får checka in er först. Nästa fråga kom lika snabbt. -Ska ni basta? Nä.. vi är inte sugna på det. – Men ni får hugga en låda ved till de som ska basta! VA??? Tänker jag. Han fortsätter sin monolog om varför veden ska huggas. Till sist säger vi, - Ingen fara! Vi är scouter så vi kan hugga. Men fortfarande fattar vi inte varför. Men Han fortsätter i samma sura ton och när jag svara på frågan om vilket rum vi ska få – Inte hund rummet, pga min astma. Får jag till svar, -Där är inga hundar nu! Är det nu jag ska diskutera vad som man inte tål på en hund?!? Nää.. jag håller tyst och ler.
Varje del av stugan består av 2 sovalkover med 5 sängar i varje. Vi delar var stugan med en familj på 2 tjejer och deras pappa. Vi går ut och hugger veden, med VÄRLDENS sämsta yxor och fyller bananlådan, ingen ska säga nåt om detta.
Svettiga och varma går vi en liten runda i området innan vi går nere till bastun och för att tvätta oss.
Bastun som enligt värden skulle ha STF vackraste vy. Tror inte jag har skrattat (inom mig) så mycket någon gång på en bastus bekostnad. Ni får själv ta ut en segrare, av dessa tre bastun som jag varit i.
Blåhammaren.
Saltoluokta.
Men det var inte slut där, rätt som det är kommer värden igen. Med typ är ni klara snart, för bastun ska igång. Ge oss 5. Vi sitter i stugan och spelar yatzy efter maten och då kommer värden, då han måste ha ett brand samtal med oss. Jag frågar honom varför det inte finns en brandsläckare inne i rummet istället för i hallen? Det kunde han inte svara på, utan fick till svar att det finns en brandfilt vid vasken. Efter det börjar nästa föreläsning om vädret på fjällen och monologen fortsätter.
Mjölkört.
Klockan tickar på och det är dags att lägga sig, för i morgon börjar vandringen på riktigt.
Vy från utedasset.
Dagens läsning kan upplevas aggressiv men ni måste läsa med glimten i ögat och att man kan uppleva saker på olika sätt. Men alla vi tre upplevde det så här. Man kan ha bättre och sämre dagar. Men nu när jag sitter här hemma och tänker tillbaka på vandringen, så var bemötandet när man träffa nya människor så olika under alla dagar. Ni kommer att förstå bättre vid slutet av vandringens berättelsen.