Vandrarens väg.
Ibland måste man bara STANNA...
lyfta BLICKEN mot trädkronan...
TITTA ut över horisonten...
stirra djupt in i ELDEN...
SÄTTA sig på en bänk stund...
ANDAS...
Det är då som jag drar till mitt PARADIS
för att SER, KÄNNA och HÖRA allt det
VACKRA...
Känna det lena BLADEN mot kinden...
lukta på den lilla söta harsyrans BLOMMA...
se SKUGGAN av träden i vattnet...
höra den lilla lilla BÄCKEN som porlar...
STUBBEN som liknar en…
Säga ett tyst hej till hjorten som korsa min VÄG...
VITSIPPAN som lyser upp vid bäcken...
Fundera på om det är SKOGSTROLLET som står där borta…
känna den barren under bara FÖTTERNA…
ta en FIKA vid dammen...
PARADISET...