Blekinge del 5.
Sista morgonen gryr på vår Blekinge resa för denna gången och det är dags att lämna campingen. Jag kan lätt rekommendera den. Lugnt, rent, lagom stort och fin badplats. Lite tång med så kan det vara. Bilen packas, stugan städas efter frukosten och sedan styrs bilen mot Stärnö-Boön, ett nytt NR. Vi kör gamla riksettan genom Karlshamn.
En liten hamn.
NR invigdes av H.K.H Kronprinsessan Viktoria i september, 2014. Vi valde att hålla oss till Stärnö. Vi började vandra den gula slingan ut mot Stärnö-udde. Stigen var en bred grus stig genom lövskogen. Roliga träd.
Man kan vandra ut på klipphällar på olika ställen för att njuta av utsikten över havets vackra vågor. Uggleeken, som har ”växt i 300 år, vilat i 300 år och dör i 300 år” , så denna är nog på väg mot livets slut.
Stärnö udde.
När den gula leden svängde upp mot stenbrottet valde vi att ta blå stigen vidare, mot ett ställe där det ska finnas jättegrytor i klipphällarna.
Inte många kottar här inte...
En strandad val??
Tittar du nog kan man se humlans vingar på vänster sida.
Härliga årsringa på stubben.
Den som gapar stort.... sa stentrollet.
Vatten.....så vackert
Nu hittade vi inte några grytor men ett bra ställe att sitta med fötterna i havet. Solen värmde gott och foten blev kall. Efter en stund börjar jag bli hungrig, fram med druvsocker som alltid ligger i ryggan, in med 2 bitar i munnen och över hällen till stigen som vi följer tillbaka till den gula slingan igen.
Lathund.
Uppför backen och där låg Stenbrottet. Fin utsikt från bänken. Men var tusan ska jag se brottet? Där var en liten plätt som man kan titta ner och fotografera genom gallret. Där hade jag lätt kunnat bada..
Utsiktsbänk nummer 2.
Efter brottet tar vi vänster och följer den anpassade stigen genom skogen. Hedbokskogen som det kallas när det är en näringsfattig mark.
Nu ska det ätas mackor innan badet. Var detta skönt eller? Ja… men har jag sagt det förr? KAAAALLT. När vi kände oss nöjda av vattnets svalkan effekt, hoppade vi in i bilen och började köra hemåt.
För att slippa E22 tog vi små vägarna förbi Pukavik ner mot sista tr.plats Listerlandet. Jag kommer alldeles säker vända bilen mot Blekinge igen, känner att det finns fler fina vandrar ställen. Snart är det dags för årets fjällvandring.
