minvandrings.blogg.se

Måndagen den 4/9.Nu är det dags att jag ska få sätta fötterna på min tionde nationalpark, bara 20 till. Djurön och Muddus har jag sett på håll, får räknas med. För dit kommer man bara med egen båt. Nu var frågan, vilken runda ska vi ta? Hinner vi mer än en? Jag har boken om alla våra nationalparker och den är läst. Vad är där att kolla på, hur lång är lederna och vad tror jag är bäst för ryggen. Jag kom fram till att Trollkyrkorunda och Stenkälle rundan låter intressanta. Karin hade lånat boken och checkat av. Annika hade kollat innan. Dessa bergstoppar var förr sjömärken från Vättern och går man upp på toppen kan man se ut över vidderna.

Förmiddagen röda rundan och eftermiddagen gula rundan.Vi valde att parkera på parkeringen vid Metesjön och börja med Trollen eller kyrkorna. Efter en lite bit på grusvägen kommer vi fram till rastplatsen, här får man lov att tälta. Vi följer Metesjöns strandkant en bra bit i början. Man blir allt lite bad sugen. Näckrosorna gungar lite lätt på vatten ytan.Vem bor här? Ljungen lyser så vackert i solstrålarna som letar sig mellan träden. Det går upp, ner och över en spång och vi är framme på en stenhäll.Vackert!Efter en stund börjar vandring genom de stora tallarna och mossan ligger inbjudande på marken.Upp för backen och runt hörnet så ligger...Trollkyrkesjön.Vi trampar på i denna magiska värld. Nu blir det problem! Var tusan tar leden vägen? Jag tror att det kan vara stormen och regnet som har fixat till denna brant som vi ska nerför. Som tur var kunde vi gå ner en lite bit bort.Ser inte så brant ut. Längst med kanten och lingonen i ögon höjd kom utan några fall och då ser vi botten våningen av Stora Trollkyrkan.  Nu var tanken att dit upp vi skulle. Men jag valde att gå på ”toa” istället, så det blev att vi vandrade vidare. Vi tar den lilla kyrkan bara en 1 km dit. Lätt som en plätt…balansera på en bro. Stigen var bra, OM det nu inte hade varit uppför, nerför, pressa sig emellan stocka och sten, balansera på stockar och hoppa över dynga (lervälling) Nä..det låter värre än vad det var. En mycket fin runda med lite/många hinder på vägen.Bergen är helt otroliga.Riktigt gammal skog. Nationalparken utseende formades av att jordskorpan brast för några hundra miljoner år sedan och berget i Tiveden gick sönder och då bildades dessa sjöar i sprickorna. Sen kom inlandsisen och gjorde sitt. Flyttade på stenblock som nu ligger lite huller om buller i parken. Så det är inte konstigt att här är många stora stenar att klättra över.1 km senare står vid lillan. Nu sak vi upp frågan är bara hur vi ska klättra upp för stenen. Just då kommer det två vandrare som ska upp, lite trevlig vinkar han fram att jag ska börja klättra. -Efter dej, säger jag lite glatt. Han tittar frågande och då det engelska som gäller. De skrattar gott när jag på min enormt dåliga engelska, förklarar att de kan gå före. Så att jag kan kolla hur de tar sig upp. Listig som en räv är jag allt.Nu var det inte svårt att ta sig upp. De blåser där uppe på toppen, så skönt att hänga av ryggan och spana ut över vidderna. Tror det är Vättern som ligger där borta i soldiset.Alla stilar är bra, bara man kommer ner.Ner kom vi igen och då blir det nästa smala passage som ska klaras av.Väl nere så vänder jag mig om ock kollar upp, ska bli bergsget i nästa liv. Helt klart.Men vi vandrar vidare på leden. Karin och lilla stenen har ett samtal.Nu börjar man möta lite mer vandrare, vissa säger man bara hej till och några pratar man lite mer med. Vi träffar en trevlig tjej som vi börjar prata med, om var vi har/ska vandra mer i parken. Hon rekommenderar oss att gå sjö sidan på Stenkällerundan. Det tackar vi och säger god tur till varandra och fortsätter på varsitt håll. Jag finner inte ord till att kunna förklara hur vackert det är när jag vandrar på stigen genom blåbär/lingon riset, mossan som lyser grönt när den ligger över stenarna och solen värmer så gott. Fåglarna kvittrar och jag flåsar i backarna.Nu kommer vi fram till genvägen som går tillbaka till Metesjön och där skils våra vägar åt. Vi synkar oss på kartan och bestämmer att Karin ska höra av sig när hon är framme. Karin pinnar upp för trappan mot huvudentrén och vi vänder åt andra hållet.En stor sten, betyder foto. Lilla jag och bjässen Sten.Det tar inte långt tid på stigen innan vi trampar rakt in på tältplatsen vid rastplatsen. Grus? Tur vi ändrade oss om att tälta här.Lagom till att vi kommit fram till rastplaten, plingar Karin att hon är framme så vi trampar på den sista biten och kör sen ner till huvudentrén, för nu är det dags med lunch och luftning av fötter.Trolskbäck.