minvandrings.blogg.se

Vad gör man inte för kärleken!Uppe på toppen så möts vi av Drottningstenen och alla kungar autografer.  Sen kom flygmonumentet, efter de norska frihetskämparna som missade att flyga över berget 1944, på deras väg hem. Svarta Örns orden, kors efter deras verksamhet. Orden bildades redan i mitten av 1600-talet ombord på skeppet "The Black Eagle" av folk som flydde från Europa till Amerika på grund av religionsförföljelser. Korset kan man se på 25 olika platser i landet. Men nu får de vara slut på kungar och örnar, tornet är öppet och vi ska upp.Det 19 meter höga tornet är byggt 1892 på Kinnekulles 306 m höga topp och utsikten är helt magnifik. Vid klart väder ser man 8-9 mil över Vänern upp mot Skoghall och Karlstad samt hela Värmlandsnäs. Väster ut finns Kålland och Kållandsö med Läckö slott och Hindens rev.Hade nu det varit bättre väder så hade vi också sett något mer. Men väl värt varenda krona att ta alla trappstegen upp och ner. Bilen stod kvar och väntade på oss när vi kom ner, nu lämnar vi Kinnekulle och kör små vägarna vidare mot Mariestad. Men första stoppet blir Gössäter Oljekok.Gössäter Oljekok, ett ställe som jag hittat på Udda utflykters sida. Mitt ut i ingenmanslandet ligger denna ruin. Ni kan läsa historien på bilden. Kan säga att jag hade inte satt min fot här en mörk natt. Det blev en rund tur över stock, sten och murar. Rätt coolt ställe. Men mygg.En vakt hund?Ute igen på grusvägen hoppar vi i bilen och tar nästa ruin eller Aranäs Borg. När vi kommer fram ”missar” vi en lite skylt P, så vi kör in mot Årnäs Herrgård. Det fanns en parkering där med och nu ska vi bara hitta ruinen. Vi börjar vandra grusvägen genom allén till herrgården, jag ser några huvud bakom en häck. -Måste väl kunna fråga om vägen? Ju närmare vi kommer varandra, ju mer ler jag. Och det är då som ridån går ner. -VAD gör ni här på privat mark?        Oj…vaknat på fel sida tro. Vi frågar lite försiktigt att vi skulle till någon ruin. -Då får ni gå ner om stallet. Förlåt. Vi vänder oss om och säger lite förvånat -såg ni nån skylt? Privat. Nä. När vi kommer till ett vägskäl vänder jag mig om och då vikar damen åt vänster. Vi vinkar tillbaka och rundar stallen. Där ligger ruinen. Aranäs borgruin ligger vackert vid stranden av Vänern med utsikt över sjön, dess mångfald av öar är betagande. På fornnordiska betyder Aranäs - örnnäste, och på Isländska heter örnnäste - aranäs. Aranäs var förr ett av våra äldsta och förnämsta kungaslott, det byggdes på en plats där det tidigare hade stått ett hus, som troligen brunnit ned, det vittnar fynd om. I slutet av 1100-talet uppfördes det fasta kärnhuset som består av en granitgrund direkt på klippan, med kraftiga murar och fint huggna sandstenskvadrater försedda med en vacker sockel. Den omgivande ringmuren på ca 30 meters längd tillkom senare. Borgen i sin helhet tillkom mellan 1150 och 1304. Bland de fynd som gjordes vid utgrävningarna, fann man bl.a. en hjälm som troligen tillhört en riddare. Det verkar inte otroligt att den kan ha tillhört borgherren själv, Torgil Knutsson, riksråd, marsk och riddare. Det blev en stående titt för gräset var inte klippt och daggen låg som ett skyddande sköld. Nu gäller det att komma tillbaka till bilen igen utan att stötta på glada paret igen. Vi tar en äpple paus innan vi åker sista biten till Mariestad.Vi bestämde oss för att idag får det bli korvkiosken till lunch, så med kartan i handen lotsar jag Annika till en lite grill i utkanten av stan. Med wow, vilken service, god hamburgare och varma pommes. Kan verkligen rekommendera denna grill på Marieforsallén. När vi sitter där och äter kommer en mopedklubb, bara gamla mopeder. 

Vi parkerar central och letar oss upp mot domkyrkan och den gamla delen av stan. År 1593 började man lägga första grundstenen till domkyrkan, högst upp på åsen och med Tidans utlopp i Vänern. Tornet är 82 meter högt så nog tusan syntes domkyrkan från alla håll på den tiden. Pampigt. Vi vandrade ner mot hamnen och Tidan, här kan man köpa glass om man nu inte är proppmätt. Nu finns det inte så mycket att göra en söndag i Mariestad, utan vi bestämmer oss för att leta upp affären, handla mat till de sista dagarna och sedan köra mot Tivedstorp. Vi hoppar in i bilen och jag kollar efter närmast affär och den ligger typ 200 meter bort. Vi kunde ju gått dit men vem vill bära en tung kasse. Vi har det rätt roligt på våra resor.Mot väg 202 och Undernäs, runda sjön Unden och sen följer vi sjö upp till byn Tiveds, där Karin hade hittat någon affär och tyvärr var den stängd. Så ställer vi resan mot boendet. Härliga skogsvägar vi har kört på nästan hela dagen. Äntligen står vi på parkeringen, nu ska vi bara checka in och det är då som vi tappar hakorna. STÄNGT! VA? Men sen läser vi den lilla texten RING. Så jag ringer. Nu tänker jag inte berätta var vi hittade nyckeln. Men där står vi på backen med nyckel, kartan över området och kartan till nationalparken. Tyst och lugnt, bara grannens kossor som hörs.Tivedstorp, den lilla byn mitt i en sägenomspunnen skogsbygd, från 1600-talet och kallades ursprungligen Hindrikstorp. Här finns det många äldre byggnader bevarade med sina stugor med torvtak, gamla gärdesgårdar, ängar och hagar. Missionshuset som uppfördes 1880. Först omkring 1960 fick byn en bra väg. Nu kan man hyra rum, tält plats, ha bröllop där mm. Med kartan i handen kör vi upp till hus B, Bagaren. Vi kollar in köket och rummet innan vi packar av bilen. Blir bra, säger vi. När sängen är bäddad går vi ut för att titta på alla husen, en lite byarunda. Egen brandstege från rummet.Men vi kom bara typ 3 meter bort när första regn droppen träffade oss. Nä minsann jag tänker inte bli blöt. Så vi går in och dra några rundor yatzy.Klockan tickar på och det börjar bli dags för kvällsmat, eftersom vi fortfarande var lite mätta sen lunchen, skulle vi bara steka lite korv och bröd. Två olika sorter. Gott och så lite vin till.Ett försök till äppelknyte.

Sen gjorde vi inte så mycket mer den kvällen, packade ihop inför morgon dagens vandring i Tivedens Nationalpark.