En runda hemma omkring.
Första dagen i Maj, solen sken så underbart och jag var tvungen att vandra ut igen. Var och hur långt ska jag vandra? Ahh… jag går ner till Prästamarken och ser om våren har kommit dit också. Jag packar ner vatten, choklad, kamera och snörar på mina kängor. Fast att solen skiner så blåser det rätt så kallt. Det lyser så gult och vackert på grässlänten vid järnvägen. 
Jag följer vägen en bit innan jag svänger in på stigen. Lite grönt bland träden är det ändå. Väl inne i skogen var det varmt och skönt så jag fick lägga min vindjacka. Stor vita härliga Vitsippängar i hela Prästis. Man skulle bara vilja lägga sig ner och titta upp i himlen.
Liljekonvalerna är på gång.
Bonden har fått vårkänslor och kör runt på åker och trädet har gjort sig vår fin. 
Jag vandrar ner mot dammarna för att kolla om de där räliga grodorna har vaknat. Men ack nej som tur är. 
Jag kommer fram till grusvägen och åter ett beslut att fatta. Ska jag gå hem eller ska jag fortsätta upp om Tomarps Kungsgård. Hmm… kroppen känns bra så jag vänder mot gården. Det är lite trafik som ska till Kungsgården. Jag vandrar inom gården och tittar lite på blommor.
Jag lyfter blicken… ska jag gå om Enet eller inte? Jag går en bit på ”vägen” för nu måste jag hitta en litet ställe.. nöden har ingen lag.
Jag möter en dam som hade varit en sväng ute på ängarna, vi stannar till och pratar en stund. Hon skulle cykla det andra hållet till Enet. Så då bestämde jag att då ses vi på kullen sen. Jag tar en rövare och vandrar över ängarna ner till dammen. Där borta håller de på att bygga kulisser till en film inspelning.
Vid trädet ser man scenen.
Upp för backen och ner för nästa backa. Även här lyser det vit. 
Efter en stund kommer damen gående från grinden. Åter igen snackar vi lite, innan jag går upp för kulle till fika platsen. Bättre kan man inte ha det.
När energi är på fylld packar jag ihop mina grejor och börjar vandra ner till grinden för att ta den vanliga vägen hemåt. Det är så varm att jag kan gå i bara linnet.
Den långa vägen, varje gå när jag går hem från enet tycker jag att grusvägen är dryg. Men rätt som det var möter jag två cyklister. Och det visade sig var Camilla och hennes gubbe som var på väg ner till Enet. Så där blir det ett stopp och en härlig pratstund. Jag och Camilla har jobbat lite ihop under åren. Vi säger hej och så ses vi i sommar.
När jag kommer fram till nästa väg, kollar jag på min stegräknare hur det ligger till med alla steg. Hmm… ska jag upp om Kungsgården eller ta den lite snabbare vägen hem? Jag tar den snabbare vägen. Vem bor i dessa hålor tro?
Stigen slingrar sig fram och sen kommer grusvägen där jag stod och funderade för en timme sedan. Nu är det bara förbi kyrkan och en bit till innan jag är hemma. 
Men då blir det ett stopp IGEN. För då var Karin ( som är med på mina vandringar) och Erica (dottern) på väg på sin runda. Vi snackar lite om nästa vandring i höst, men tågbiljetterna är inte släppta än. Nu vandrar de på sitt håll och jag vänder hem. Vilken skön eftermiddag jag har haft.