Åre del 3.
Måndag eftermiddag vid Handöl fallet.
Vid parkeringen finns det en litet café och en butik med allt möjligt i. Jag köpte denna lilla "lykta".
Ni skulle sett hur klart vattnet är. Man skulle bara vilja hoppa i. Det finns även in stor info tavla om stället och ett fönster där man kan titta ner i kraftverket. Detta är byggt 1985 och det undre 1915.
Men nu vill vi ut på äventyr. Här forsar Handölan fram för att sedan mynna ut i Enan och Ånnsjön. Forsen ska tydligen ha 110 meters fallhöjd, men landar på stenhällar på sin väg. Byn är både känd för sitt gamla täljstensbrott men också som plats för en stor svensk militärkatastrof. Hela området här i trakterna har spår efter Karolinerna. När Karl XII stupade i Norge på 1718-talet, skulle den Svenska armen vandra tillbaka. Ni kan ju tänka er en kall januari storm och ca 5800 soldater som skulle över fjällen. De som överlevde stormen kom stapplande in till Handöl, men här fanns det inte plats för alla. Väl framme i Duved var det bara typ 2100 soldater kvar. Över hängbron och som tur är, får man gå 3 stycket åt gången.
Det skulle finnas en utsiktsplats 400 meter som vi ville kolla in. Men måste vara norrländska meter. Bara uppför hela vägen. Och inte nog med det så stod bergs trollet och lur passade på oss. Väl upp efter ett antal väl valda ord, lingon och blåbär ser jag kanten just där träden slutar och jag hör dånet av ett nytt litet fall. Vilken utsikt!! Jag gick fram mot kanten men backade tillbaka när jag så hur högt upp det var. Fy bubblan.
Nu ska vi fika. Det finns en perfekt placerad bänk. Fram med kaffe och flätbiten och då kom alla andra också som var sugna. KNOOOOOTT.
Så fika åkte ner och vi vandrade ner för stigen igen.
Men hallåå... inte ett bergstroll oxå!
Väl på andra sidan om bro, började vi följa vägen för att komma till det nedre verket. Men efter en stund börjar vi undra om vi hade sett dessa hus innan? Nä… vi hade gått fel. Vänd och gör rätt. Annika hittade en liten stig som vi genade genom skogen och sen var vi rätt. Ner för backen och så kom vi till fallets slut.
Behöver jag säga att det är vackert?
Nu började klockan närma sig 18 så det var på hög tid att vända tillbaka till Åre. Dusch och pasta med köttfärssås till middag och sen var det inte så mycket mer vi orkade.
29/8 11568 steg, 8,96 km.