Skåneleden, Österlen.
Då kom veckan då vi skulle vandra på Österlen. Vi har redan gått en bit, men nu var tanken att vi skulle vandra mellan Kivik och Kabusa eller tvärt emot. Jag vände och vred på allt när jag kolla tidtabellerna. Efter en stund kom jag fram till att de blev Kivik och vidare. När detta var klart så blev det att studera Skåneleden. Var ska man sova? Vindskydd? Tarpa? Vi går så långt vi orkar så ser vi vad det blir. Hur svårt kan det vara? För att få ner vikten i ryggsäcken, blir det frystorkad mat på denna vandringen. Vädret skulle bli lovande så jag valde sommar sovsäcken, mellan storleken på stormköket…men
ändå slutade vikten på
Hur tusan lyckas jag alltid få en så tung rygga? Svaret vet jag nu! Själva ryggan väger strax över 3,5 kg. Jag blänger på den…..du har gått i pension nu rygga. 😊 Åter till vandringen. Nu var all planering klar bara jobba fredag – måndag, sen semester!!! Och vad händer då?!? Jooo… Hej… nu kan du boka tid för vaccination 2. Men haaallå….där rök en dag. Så vi fick skjuta vandringen en dag, för jag vet ju inte om och hur jag reagerar denna gången. Sprutan, tick, tack, tick, tack….. inget hände! Bara ont i armen vid sticket, så vi drog iväg på onsdag morgon istället. Vi fick välja bort sträcka Kivik -> Simrishamn, för att vi hade bokat STF Backåkra torsdag natt. Lite lyx får man väl unna sig.
Sen ta bussen till Simrishamn.
Vandring Simrishamn -> Kyls vindskydd ( Borrby strand) 20 km.
Vi kommer ner till Simris och solen skiner och det är underbart. Första biten går på asfalt och det gillas inte, men det finns ingen genväg. Efter en stund kommer vi till naturreservat, Skansen och då börjar vandringen på härliga ängs stigar. Tydligen skulle här finnas Lövgrodor men som tur var hade de nog åkt på semester 😊
Ut genom grinden och åter cykelstig. Vi går mellan gamla hus och kommer fram till Horsa hall.
Vilka klippor! 
Yxornas häll,
inhuggna under bronsåldern ca: 3500 år sedan. Är ska finnas 50 yxor och 45 skepp inhuggna. När vi sett oss trötta yxor vandrar vi vidare. Nu viker leden ner mot havet som vi kommer att följa ända till Brantevik. 
Leden går rätt igenom, naturreservatet Simris strandäng. 
Backsippor och en som jag inte vet vad det är. 
Någon som vet vad detta är för blomma? 
Väl i Brantevik stannade vi till och luftade fötterna, då hade vi gått typ 5 km. Det finns härliga bänkar mellan hamnarna. Eftersom vi inte var hungriga vandra vi vidare. 
Om man vill följa SL ska man svänga norr ut i slutet av Brantevik, men vi valde att följa en stig längs havet istället. Och det ångrade vi inte.
Vejekåsen.
Kås = uppdragsplats/lastning/lossnings plats för mindre båtar. Veja = är dialekt på vedjakterna. Den böljande formen på stenen är från 488-542 miljoner år sedan av havet.
Vi passerade en sten mur och hittade den rätta platsen för lunch, väldigt sen lunch. Och vad händer det efter en stund?
Joo.. då kommer alla ung tjurarna.
De stannade upp och bara glodde på oss.
Med fylld mage och en stund på ryggen, börjar vi vandra mot Gislövshammar. På denna sträcka finns det fornlämningar efter 3 silvergruvor, som var igång mellan 1500-1800 talet. Även Kung Karl XI skall ha vandrat är bland gruvorna 1689. Men vi hittade inge silver utan får bara vandra vidare tomhänta. 
Och så kom vi fram till stigen genom lunden innan Gislövshammar och utmattningen slog till. 
Var det biverkningen som kom nu. Vi satte oss på en bänk och tittade på varandra. Hjälp jag orkar inte mer. Jag var helt slut i kroppen. Vi tittar på kartan och ser att vi har lika långt kvar, innan vi skulle vara framme vid Kyls vindskyddet. Vad gör vi? Jo, vi bestämmer oss för att avbryta vandringen här och nu. Tråkigt men sant, kroppen bestämmer när de är nog. Så vi åker hem och 5 timmar senare stupar vi i säng. Men i morgon tar vi nya tag och ändrar hela vandringen bestämde vi.
